vladaplusone

Ett ämne som både ger ångest och stålthet. För vad innebär det egentligen att vara just kille? Hänger det ihop med manlighet? Eller är just ordet kille bara ett fack där alla vi med något som hänger ner mellan benen ska placeras i? Eller innebär det någonting mer? Och vafan innebär det egentligen? Och vem är det som har bestämt vad det exakt ska innebära? Detta är ett ömne som kan göra mig väldigt irriterad för jag har ganska så starka åsikter om just detta men det är också någonting som intresserar mig.

För vad inenbär allt detta egentligen? innebär det att bara för att man är född som kille ska man då ha ett sexpack, stora armar och ligga med 4 olika tjejer varje helg? Och kallas kungen? Att man ska ha 10 olika ragg, vara på gymmet varje dag och dricka såna där enorma proteinshakes och vara ett almmänt svin? Eller innebär det faktiskt någonting annat? Har vi andra ens rätt att kalla oss för killar?

Ska vi som inte lever upp till den så kallade "manliga" normen gå runt med ångest och försöka förändra oss själva till något vi inte är? Eller kan man faktiskt vara sig själv och vara lika mycket "kille" för det?

Visst att jag själv tränar några gånger i veckan, och visst så träffar väll man något ragg ibland. Men jag sminkar mig även, bär tjej byxor ( kill jeans är oftast för stora i benen ) och jag umgås även mest med tjejer. Är jag mindre kille då än "Anders" som tränar på gymmet 5 dagar i veckan, väger 120 kg och bor med sin tjej "Annicka"? I min mening, så klart inte!

Kön kan inte beskrivas med ur en människa är. Kön är en benemning på det som faktikt gömmer sig under dina underkläder. Manlighet är där emot en helt annan sak. För vad är egentligen mangligt? Och vad är det som bestämmer om en kille är manlig och inte? Och vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något sådant?

Manligt? Innebär det att som jag sagt tidigare är bigg och kallas för kungen? Innebär det att man är en bra pappa till sina barn? Eller att man bara är sig själv? Enligt mig själv är det manligaste man kan vara är just sig själv. Att skita i vad alla normer och skit säger och bara vara just "sig".

Att gå runt och ha ångest över vad samhällets bild av en person hur den ska se ut och vara är inte hälsosamt. Men låt oss erkänna, vi har ALLA gjort det! Den som säger något annat ljuger. Vet ju bara själv vilken ångest när man gått runt på stan till exempel eller varit på krogen eller vad det nu kan vara. Jag ser ut inte som alla de andra killarna. Jag har tighta jeans, sminkade ögonbryn, rakade armhålor och överfixat hår. Men på riktigt jag bryr mig faktiskt inte längre. Jag har blivit så pass säker i mig själv att hela den här grejjen med normer och åsikter hit och dit knappt rör mig ryggen längre. Visst jag ska inte ljuga lite större armar och mer definierade magmuskler hade jag inte tackat nej till. Men det är inte direkt så att jag tänker fixa det bara för leva upp till samhällets åsikt över hur jag ska se ut, utan jag gör det för min egna skull.

Och det är viktigt att faktiskt vara egoitstik ibland och faktiskt tänka på sig själv istället för vad alla andra tycker och tänker. Man kan aldrig leva upp till alla människors förväntningar och åsikter. Och den som försöker med det kommer förmodligen hamna på ett mentalsjukhus med tvångströjja.

Vad jag egentligen vill ha sagt med denna text, eller ja egentligen vill jag nog bara vara egoistisk och få ur lite skit i huvudet men det jag också vill göra är att slå ett slag för individualism. Finns det inget häftigare? Jag älskar människor som är sig själva oavsett vadd et betyder och som faktiskt skiter i vilket vad folk tycker och tänker. Speciella individer och unika människor intresserar mig och jag dras oftast till sådana människor. Det är precis vad det här landet behöver! En riktigt rejäl jävla smäll i arslet. Finsn det något värre än trångsynta och ignoranta människor? Jag tycker verkligen synd om dem. Det kan inte vara kul att vara så begränsad.