vladaplusone

När jag nyss vaknade hemma med febern så kom jag på att ovan visning släppts på youtube inatt. Det är nu jag brukar vara rktigt förväntansfull inför vad man ska få se. Men sedan slog det mig, Galliano är ju inte kvar.

Och det märks verkligen. Siluetterna är klassiska till Diors DNA, allt är väldigt kvinnligt och vackert. Men det slutar också där. 40 klänningar till att lägga till på världslistan "pretty pretty dresses". Och finns det inte tillräckligt mycket sådant?

Dior brukade skapa drama, en fantasi en riktigt historia man fick slitas med in. Jag kan köpa att Dior går tillbaka till sina rötter efter att en sådan person som Galliano fått gå som satt sin egen prägel på huset de senaste 10 åren. Men hela visningen känns bara som en grå fortsättning på Ready to Wear visningen och det ska i själva verket vara tvärtom.

Skriver inte bara shär för jag ärbitter över att Galliano fått gå. JAg är bitter över att allt jag gillat med Dior just dramat, färgerna, historierna är liksom bortblåst. Det är tråkigt, mendet kunde varit värre. BIll Gayten gör ett jätte jobb och han kan inte ha det lätt. Keep on pushing!